Dan 8 | SweKarlXII | STEP | Uti tredje årena af Konung Belsazars rike syntes mig, Daniel, en syn, efter den som mig i förstone synts hade.

‏ Daniel 8

Wädurens och Bockens strid.

1 Uti tredje årena af Konung Belsazars rike syntes mig, Daniel, en syn, efter den som mig i förstone synts hade. 2 Men jag war, då jag denna syn såg, i Susan, hufwud stadenom i Elams land, wid den älfwen Ulai. 3 Och jag hof up min ögon, och såg; och si, en wädur stod för älfwene, och han hade tu hög horn; dock det ena högre än det andra, och det högsta wäxte sidst. 4 Jag såg, at wäduren stötte med hornen wäster ut, norr ut och söder ut, och intet djur kunde bestå för honom, eller fria sig ifrå hans hand; utan han gjorde hwad han wille, och wardt stor. 5 Och wid jag gaf der akt uppå, så kom en getabock, wästan efter, öfwer hela jordena, så at han intet kom wid jordena; och den bocken hade et skönt horn emellan sin ögon. 6 Och han kom allt intil den wäduren, som en horn hade, den jag såg stå för älfwene, och han lopp i sine wrede wäldeliga intil honom. 7 Och jag såg, at han kom hardt intil wäduren, och förgrymmade sig öfwer honom, och stötte til wäduren, och sönderslog hans tu horn; och wäduren hade ingen magt til att stå honom emot, utan han stötte honom til markena, och trampade uppå honom; och ingen förmåtte hjelpa wäduren utu hans hand. 8 Och den getabocken wardt ganska stor, och då han som starkast worden war, gick det stora hornet sönder, och i dess stad wäxte fyra sköna, emot fyra himmelens wäder. 9 Och af eno dera wäxte et litet horn, det wardt ganska stort, söder ut, öster ut, och in emot det lustiga landet. 10 Och det wäxte allt intil himmelens här, och kastade somliga neder dädan, och af stjernorna til jordena, och trampade uppå dem. 11 Ja, det wäxte allt intil Förstan för hären, och tog bort ifrå honom det dageliga offret, och förödde hans helgedoms boning. 12 Och sådana magt wardt honom gifwen emot det dageliga offret för syndernas skull, så at han skulle slå neder sanningena, och hwad han gjorde, skulle framgång hafwa. 13 Men jag hörde en Heligan tala; och den samme Helige sade til en som talade: Huru länge skall dock denna synen, om det dagliga offret, wara, och om synderna, för hwilkas skull denna förödning skre, så at både helgedomen och hären förtrampad warder? 14 Och han swarade mig: Det är tu tusende och trehundrade dagar, efter afton och morgon räknandes, så skall helgedomen åter wigder warda. 15 Och då jag, Daniel, såg den synena, och hade gerna förståndit henne, si, då stod för mig såsom en man. 16 Och jag hörde emellan Ulai ene menniskos röst, som ropade och sade: Gabriel, uttyd dessom synena, så at han förstår henne. 17 Och han kom hardt intil mig: Och jag wardt förskräckt, då han kom, och föll neder uppå mitt ansikte, och han sade til mig: Gif akt häruppå, du menniskobarn, ty denna synen lyder uppå ändans tid. 18 Och då han talade med mig, dignade jag af wanmägtighet neder på mitt ansikte til jordena; men han tog uppå mig, och rätte mig up, så at jag blef ståndandes. 19 Och han sade: Si, jag will wisa dig, huru det gå skall på yttersta wredenes tid; ty änden hafwer sin bestämda tid. 20 Wäduren med de tu horn, som du sågst, äro de Konungar i Meden och Persien; 21 Men getabocken är Konungen i Grekeland: Det stora hornet emellan hans ögon är den förste Konungen. 22 Men at fyra stodo i dess stad, då det sönderslagit wardt, betyder, at fyra rike skola upkomma af det folket; men icke så mägtig, som han war. 23 Efter dessa riken, när öfwerträdelsen stor worden är, skall upkomma en arg och listig Konung. 24 Han skall wara mägtig, dock icke genom sina kraft: Han skall underliga föröda, och skall hafwa framgång, at han det uträttar; han skall förstöra de starka, och det heliga folket. 25 Och genom hans klokhet skall hans bedrägeri framgå, och han skall uphäfwa sig i sitt hjerta, och genom framgång skall han många förderfwa, och skall upsätta sig emot alla Förstars Första; men han skall utan hand förlagd warda. 26 Denna synen, om afton och morgon, som dig sagd är, hon är sann; men du skalt hålla synena hemliga, ty det är ännu en lång tid dit. 27 Och jag, Daniel, wardt swag, och låg i några dagar krank: Sedan stod jag up, och bestälte Konungens ärende, och förundrade mig uppå synena; och ingen war, som kunde reda mig henne ut.